Hejsan!

Imorse när jag satt i bilen tog jag mig en riktig funderare, hehe.

Nästa år blir man 18!! Kan inte fatta att jag, lilla josefine, blir 18!

Nyss var jag en liten desperat wannabe fjortis som sprang runt på diverese discon hit och dit, nej vänta det var ju 3 år sen...

Vart har min barndom tagit vägen?!

Det är barndomen man hör föräldrar och släktingar berätta om, roliga händelser, misstag m.m.

Och om 1 år är den delen av mitt liv över, då är historien på min barndom slut. Har jag fyllt den med allt?

Det känns som att det mesta man hör vuxna berätta om, allt de ha varit med om, har hänt i deras barndom, 0-18 år.

Men min barndom känns inte alls lika "händelserik".

Om ca 1 ½ år är jag 18!

18!!!!!!!!!!

Den åldern man blir vuxen, myndig och gammal! Jag menar inte gammal med kutrygg och rynkor, men ni vet, gammal licksom.

Jag kanske gör en höna av en fjäder, men det känns som jag har så mycket mer att göra innan vuxen livet börjar.

I vissa situationer önskar man att man vore 18.

När jag frågade min pappa om vissa saker när jag var liten sa han alltid "Det får du göra när du fyller 18", eller "Det är mamma och jag som bestämmer tills du fyller 18". Då verkade det alltid så menningslöst att vara "liten".

Men vad gör man när man har fyllt 18?

Vad var det jag frågade pappa?

Vad ska jag göra när jag blir 18?

Jag tror jag just uppfann 17-års krisen, fatta när jag får min 40-års kris då blir jag inte lite nojig heller!

kram josse